angie.

Ibland undrar jag varför det aldrig kan vara lugnt, varför det alltid ska vara något. Jag känner att jag har ansvar för att allt ska vara och bli bra. Nu är mamma sjuk igen, och jag vet inte hur jag ska få det att bli bra. Jag vill så gärna hjälpa till, men hur. Det är inte lätt att få det att gå ihop. Att hålla det i ordning hemma, att vara bra på jobbet, att vara tillräcklig. Jag gör så gott jag kan och hoppas på att det räcker.

Helgen har varit lite annorlunda kan man väl säga, men förrutom det jobbiga som hänt så har vi varit barnvakter åt lilla Theo och det gick hur bra som helst. Han var så snäll och glad hela tiden. Men visst kände man att det är skillnad på att ha hand om ett barn än om att ha hand om två.

Både jag och Jimmy är ännu mer säkra på att det inte blir något syskon till Molly än på ett tag. Man hade inte hunnit ge henne den uppmärksamhet och tid hon kräver nu när hon är så liten. Och jag tror barn mår bäst av att man ger dom all kärlek och omsorg man kan när dom fortfarande är så små. Men det är bra att man kan låna lilla Theo ibland, så Molly kan leka med honom. Hon älskar honom det märks.

Och nu när Jimmy ska börja läsa så tycker jag att han ska få koncentrera sig på det, och ingen av oss är så jättesugna på att gå hemma igen nu. Allt funkar så bra nu.

Nej nu ska jag sova för jag öppnar på jobbet imorgon, jag ska ha mi första inskolning tillsammans med Susanne. Ska bli roligt! Godnatt!

Svar till anonym: Jag jobbar på en kristen förskola.