angie.

Nu har jag precis kommit hem ifrån jobbet, och nu är det helg. Igen. Ikväll ska vi till Mullsjö, Molly ska sova där för vi ska till Ullared imorgon. Shoppa massa julklappar och andra roliga saker. Vi, eller jag, planerar att shoppa loss ordentligt imorgon! Vi tycker att Molly har det bättre hos farmor och farfar än bland alla galna Ullareds-besökare.

Nej nu ska vi göra oss i ordning och packa lillans saker.

Ha en bra fradagskväll!

Vi var inne i köket när vi hörde sirenerna från polisbilen, och gick givetvis till fönstret och tittade ut. Vår förskola ligger lite utanför stan, på landet. Det är inte ofta polisen kör med blåljus där som ni förstår. Vi såg några civila bilar som ställt sig åt sidan för polisbilen.

Vi såg en chevrolet komma farandes i ilfart in på vår parkering, tätt följd av polisen. När chevan stannade stod poliserna redo och slängde upp dörren, och bokstavligen slog ut föraren med batonger. Dom slog och skrek tills dom fått på handbojorna.

När vi börjar fatta vad som hänt ser vi att barnen och fröknarna står ute på gården och ser detta, lika förvånade och paralyserade som oss. Vi springer ut och tar in dom allihop. Inget som barn borde se, såklart.

En polisman gick in till oss precis när vi fått in barnen och bad om ursäkt, dom var ju självklart tvungna att sköta sitt jobb.

Efter en liten stund kom ytterligare två polisbilar, och hundar, som genomsökte bilen. När jag åkte hem en stund senare var dom fortfarande i full gång med att leta genom bilen.

Jag fick höra nu på kvällen att gärningsmannen kört drogad, utan körkort, och med en bil registrerad i lettland, och han var sedan tidigare känd från polisen. Därav det våldsamma gripandet. Han är nu misstänkt för ringa narkotikabrott, grov olovlig körning, märkesförfalskning och drograttfylleri.

En av fröknarna som stod ute med barnen när allt hände såg att en av dom civila bilarna hade ställt sig tvärs över vägen för att hjälpa polisen att stoppa chevan. Därför körde han i full fart in vid vår förskola.


Läs artikeln på J-Nytt här.

Jag har haft eksem mellan två fingrar ett tag, det är lite småsprickor i det så det svider och kliar så jag blir tokig! Jag ringde vårdcentralen och berättade om det, och att jag använt en receptfri kortison-salva från apoteket, i flera omgångar, plus att jag testat det mesta för att bli av med det.

Jag fick en tid hos distriktssjuksköterskan på hälsan, och jag var där idag. När jag kom in frågade hon mig vilken salva jag använt, och berättade att hon inte kunde skriva ut någon starkare än den till mig. Varför ställer alla samma frågor, skriver dom inte in det man säger i ens journal? Jag blev skickad en trappa upp till distriktsläkaren, och väntade en bra stund innan jag kom fram till receptionen.

Dom sa att jag först skulle få parta med en sjuksköterska- igen -för att sen få boka tid till läkare. Och såklart skulle jag få vänta, minst en halvtimme. Jag kunde givetvis inte det, skulle ju till jobbet. Sjuksköterskan fick ringa mig när hon var redo, strax innan tolv ringde hon, jag hade alltså fått vänta i över två timmar. Fick en tid till läkaren om en vecka.

Hur kan det vara så omständigt att få en salva till ett litet eksem? Inte konstigt att det är köer till vården när det är så omständigt.

God kväll!

Jag har varit på så dåligt humör idag, eller i alla fall väldigt tjurig. Varför vet jag inte. Ibland har man bara dåliga dagar, när ingenting kan få en glad. Det har varit en lång dag.

Men under eftermiddagen blev det lite bättre, och nu på kvällen har jag känt mig glad igen! Efter jobbet idag åkte vi ut till Mullsjö och åt kycklinggryta och ris. Sen kaffe och budapesttårta på det. Det kanske var tårtan som fick mig på bättre tankar? Eller så var det min kära lilla dotter med sitt ständiga glada humör!

Jag hade tänkt mig att träna ikväll, men jag har inte haft humör för det så nu ligger jag i soffan och ska bara ta det riktigt lugnt!

Imorgon ska jag till vårdcentralen och kolla upp mitt eksem, hoppas på att få en riktig mirakelsalva.

Ha en bra kväll!


Molly alltid lika glad

Jag hänger inte riktigt med just nu, dagarna går för fort! Man hinner inte mer än till jobbet innan man ska hem igen, och sen hinner man knappast hem innan man ska tillbaka. Imorgon är det fredag! Det känns som det var fredag igår. Lite läskigt nästan, att tiden kan gå så fort.

Idag var vi på kalas hos morfar, mellan jobbet och avdelningsmötet. Självklart fick vi sju sorters kakor, och sen tårta på det. Full i magen kan man säga. Vi gav honom blommor och massa choklad, hans favorit.

Jag kom hem ganska sent ikväll, så det blev ingen träning idag. Men imorgon blir det i alla fall en snabb morgonpromenad. Tänkte kolla om malin vill hänga på. Annars blir det hög musik i mp3n.

I helgen skulle Staffan och Yvonne ha kommit hit, men det blev inställt. Dom kommer en annan helg i stället. Idag känner jag att det var bra, jag är ganska seg efter denna veckans träningsprogram och jobb.

Imorgon ska jag och Malin gå på teater, ålderstrappan. Den slutar vid åtta, så vi får springa hem till henne efter om vi ska hinna se Idol.

På lördag ska vi bara ta det lugnt tror jag, och på söndag blir det tapetsering i stugan!

God natt!

Dagarna går så fort nu på hösten, snart är det jul. Det är bara två månader kvar. Jag längtar så! Undrar om det blir någon snö i år, eller om den som vanligt ska komma efter alltihop, när man börjat längta till sommaren igen. I år har vi bestämt att alla julklappar ska inhandlas i god tid, vi har faktiskt redan börjat. Ingen av oss gillar att trängas bland tokstressiga människor som alla panikhandlar i sista sekund. Å nej, i år ska ALLT handlas i oktober. Alltså ska vi snart vara klara. Så kan man bara fokusera på mysstämningen när det börjar närma sig.

Jag är ganska stolt över mig själv just nu, jag tränar och håller igång bra. Cyklar ett pass på kvällen, går en långpromenad innan jobbet och ibland även på kvällen. Jag älskar att hålla igång!

Nu sitter jag i soffan och kollar på tv, men jag tror att jag måste fortsätta att skriva lite grann nu istället. Var längesen nu.

Ha en bra kväll!

I onsdags på jobbet skulle jag ringa ett par föräldrar som står i kö till oss. Jag hade ringt ett par gånger- utan svar- när jag gjorde ett sista försök innan det var dags att åka hem. Den gången svarade dom. Jag satt väl kanske lite i andra tankar, eftersom jag inte fått svar tidigare, och när jag skulle presentera mig sa jag:

"Hej jag heter Angelica och ringer från Bonde söker fru!"

Vad kom det ifrån? Hur kan det bara bli så fullständigt fel? Fyyy vad jag skämdes, jag vågade inte berätta för mina jobbarkompisar förrän idag...